torsdag 22 oktober 2009

Dagens minne

På tal om Anton. En gång när han var liten så ville han leka kurragömma när vi alla var på besök hos Kalle och Brita. Jag räknade till 30 och bad honom gömma sig, men eftersom vi vuxna var inne i en intressant diskussion i köket så glömde jag bort att det var dags att leta efter honom. Anton, som vid tillfället var ett par tre år, hade krupit in under sängarna och hade lite smått panik. Han ropar högt.

– Människorna!
– Människorna!


– Människorna?

1 kommentar:

mia sa...

Anton finns det många historier om. Man var på öppna förskolan när han var liten. Fröken frågade om man ville ha skorpor, då sa Anton: Kan man äta farmors katt?
Sött eller hur?