Kor, jag är tokig i kor. Hundar så klart, men efter det är nog kossor mitt favoritdjur. Jag kan inte se mig mätt på dom. En gång fick jag en alldeles egen ko. Eller rättare sagt, jag fick välja en kossa. Framför mig stod 120 kossor i en grön bergssluttning i Killfinane, County Limerick, Irland. Jag valde med omsorg, pekade med ett darrande finger på den jag tyckte var finast. Jag hade valt den dyrbaraste av alla 120 kossorna, den som födde dom finaste kalvarna varje vinter och som skulle tjäna sin nya matte mången peng för varje såld kalv varje år. Kossan fick namnet Fat Stella, fråga mig inte varför. Kalvarna döptes med omsorg. Den första hette till exempel Clint, den andra Ruth. Det tog ett tag innan jag förstod och kunde acceptera att kalvarna såldes vidare för att bli mat. Sånt är livet som bonde sa dom och verkade inte bry sig om att Clint var min och Fat Stellas bebis och att han var söt och rufsig och min min min. Nåja, i dag är min kossa död och jag har således inga kalvar som föds den här vintern. Men om jag någon gång flyttar till landet så är det för att bli bonde, en sån som aldrig säljer sina kalvar till glupska köttkonsumenter. Det svär jag på.
Senare den här vecka ska ni få se en bild på Stella. Måste scanna lite först bara. Tills dess kan ni få se lite kossor som Jakob och jag hälsade på i en hage nära mamma i Nabben.
1 kommentar:
här ser man verkligen hur fint vi har det i Timmernabben. Vi har ju enligt Edgar sommar o sol året om! Kramar
Skicka en kommentar